Det är inte alltid så lätt att vara en prinsessa mitt i 3-års trotset ;-)

Hon har det inte lätt (inte vi heller för den delen), jobbig tid nu, mest av allt för henne själv.

Snart hoppas vi "monstret" lämnar hennes kropp o ge tillbaka vår lilla Sessa ... väldigt snart helst!!

                                                                                                                           

Tärnö

Första semesterdagen av 4 hela veckor började idag med en tur till vårt älskade Tärnö!

Det var jag, Oscar o barnen+ Anna m. barn och Liz m. barn som åkte för att träffa faster Annika och 2 av våra kusiner och 2 kusinbarn. Härligt väder, en perfekt dag ... trodde jag såklart!

Resan dit var inget vidare. Det blåste rejält och båten gungade så man fick hålla i sig. Vi var glada när vi väl kom fram!

Spenderade flera goa timmar på favoritön och så var det då dags för hemresan. Vi fasade för denna (speciellt jag och Liz), och frågade personalen på båten om resan förväntades vara lika illa på tillbakavägen. Till svar fick vi höra att vi kunde vänta oss ännu värre ....

Vi satte oss inne direkt och det dröjde inte länge förrens vi förstod vad han menat med värre!!

Vilket helvete!

Jag försökte verkligen hålla inne paniken, det gjorde jag, tills det inte gick längre ...

Jag började automatiskt använda mig av alla de övningar jag jobbat på hos psykologen i flera år för panikångestattack, det hjälpte ju en del, men stoppa det kunde jag inte!

När jag hamnade i något slags chocktillstånd, såg jag att syster Anna tog fram telefonen. Hon förstod nog allvaret i det hela och ringde till Oscar som satt ute/uppe på båten och beodrade ner honom. Måste ju erkänna att det hela känns lite löjligt såhär i efterhand, då vi praktiskt taget är uppvuxna på havet, men jag kunde verkligen inte styra mer över panikångestattacken än jag gjorde. Jag skakade som ett asplöv, var helt genomsvett och helt slut därefter.

Det blev ett par öl när vi kom tillbaka till stugan, och det satt fint vill jag lova!

Nästa gång vi ska till Tärnö, ska jag kolla upp vädret innan och åka från Matvik, vilket lär vara betydligt bättre än det här! 

Så här fint var det iallafall på Tärnö och det ligger mig varmt om hjärtat. En bit härifrån i havet ligger pappa och vilar och nu vet jag att han är vår havsängel helt säkert ♥

I huvudet på en 5-åring...

En härlig ålder 5-årsåldern :-)
Dante igår:

- " När jag blir stor ska jag ha 3 barn Mamma! ... 3 pojkar!"
- " Jaså?"
-" Mmm"
- " Vad ska de heta då?"
(utan någon som helst tvekan, svarar han):
- " Olle, Melvin och Olle-bi"!
-" Olle OCH Olle-bi? , det låter väldigt likt varandra?
-" Nej .. Olle och Olle-BI!"
-" Ooookej"!
-" Men om du får en tjej då?
(tänker och klurar en bra stund)
-" Då ska hon heta Rosas!!"
-" Det låter som du kommer bli ihop med en spansk kvinna?"
-" Ja, det ska jag!"
-" Och vad kommer hon heta då?"
- " Margarita!!"

Vi spånar vidare på tema barn och Kaili låter väldigt bestämd med att hon ska ha 5 barn ... 5 flickor, och Kiana funderar på om hon kommer vilja ha några överhuvudtaget, möjligtvis 1 flicka om hon ska ha några alls.!

Söta ungar :-)

3-årsbesök

Igår var det dags för Kaili`s tandläkarbesök och det gick ju utmärkt...förrutom att tandläkaren skulle sätta fel unge i stolen! Hon var så inne i samtalet med pojken Gonzalez och ignorerade därför totalt våra rop om att det var fel barn. Jag fick till slut knacka henne på ryggen o peka på Kaili och säga att det var hon som skulle hoppa upp och inte han ;-D

Idag var det 3-årsbesök och det gick ju också utmärkt, hon skötte sig så bra vår lilla Sessa.
Vikt: 12.9
Längd: 94cm

Hon låg faktiskt bara ett halvt streck under kurvan på längden och 1 1/2 på vikten och det var ju helt ok :-)
Till slut fick hon också sin cykelhjälm, men den var ju alldeles för stor för hennes lilla huvud, så hon rotade fram en variant de hade för några år sen som passade henne bättre!
Kan inte fatta att hon fyller 3 år på Tisdag, vart tar tiden vägen?!

Underbara goa tjejen min ♥

Äntligen!!

För ett litet tag sedan sökte jag ett jobb på ett serviceboende i Karlshamn. Igår var jag på intervju och fick då veta att jobbet var mitt!!
Känslan jag går omkring med just nu, är att likna det vid ett lätt berusningstillstånd ;-)
Och inte nog med det, så blev jag även erbjuden ett annat jobb som kontaktperson åt en person som jag kommit att lära känna ganska väl den sista tiden, ett jobb som jag idag har tackat ja till med glädje ♥
Summan av det hela blir ju då att det lönar sig att ställa upp o göra ett bra jobb och jag tycker själv att jag förtjänar detta utan att skryta för mycket ;-D
Det finns många härliga människor jag jobbat med som jag självklart kommer sakna väldigt mycket, men kontakten behöver ju inte upphöra för det. Jag har lärt mig så mycket under tiden jag varit i bokningen och fått chansen att lära känna så många olika individer, något jag alltid kommer bära med mig!
Nu har jag en arbetsplats, ett schema på 95%, ansvar o en massa nya härliga arbetskamrater och klienter!
Tänk att det som för ca 1 år sedan kändes så avlägset nu har inträffat!!!
Ibland är livet bra härligt ♥

Klippdax....

Livet är som ett känslomässigt maraton för oss just nu, och mitt i detta valde jag att fly bort ännu mer ut på landet och till en söt liten klippstudio för att desperat efterlikna något av en "normal" vardag.

Barnen behövde klippas och så här fina var de innan och minst lika fina var de efter ;-)



FÖRE

EFTER

Kalas o akutbesök...

I Fredags natt var det Dantes tur att åka på feber. Han var kokande het och tempen visade 39.8. Vi kylde ner honom, gav alvedon och på morgonen sa han:
- " Jag kan gå på Mirindas kalas idag mamma!"
Vi åkte för att fira Mirindas 5-årsdag, men tog båda bilarna ifall Dante inte skulle orka. 1/2h orkade han, sen blev han så dålig att han bad om att få åka hem. Jag stannade med Kiana. När vi kom hem, hade Dante fått Alvedon, då låg tempen på 40.2. Han blev inte bättre och började klaga på smärta på en speciell punkt på höger sida av magen. Vi gav Ipren och 1/2h senare var tempen uppe i 40.6, då blev jag nervös att det var blindtarmen, ringde rådgivningen och satt en stund senare på akuten med min lille prins. Han piggnade dock till ganska snabbt efter vi kommit in och magvärken blev bättre. De gav honom ytterligare Ipren, tog en snabbsänka som var bra, sen fick vi åka hem.
Vad liten man blir när ens barn är så dåliga!!
Han har haft en jobbig natt, men nu går det åt rätt håll verkar det som.