När tankar och minnen kommer....

Igår när jag satt och tittade på tv,poppade plötsligt ett underbart minne upp...det är väl så,när det börjar närmar sig nåt "speciellt"..att det bara kommer..
Detta minne handlar om min kära mor...den 28 April är det 6 år sen hon dog....

När vi väntade Kiana,bodde vi i London...men bestämde oss för att flytta till Sverige ganska snabbt därefter (jag var bosatt där i 4 1/2 år och Oscar i 11år)....så när jag var i 4:e månaden,lämnade vi vårt liv i London för att starta ett nytt i Sverige..

Ganska snabbt blev min mor tillfrågad om hon ville vara med mig under förlossningen...för min skull men också för Oscars,som inte kunde så mycket svenska,en trygghet för honom om nåt skulle hända....sen kan ju tilläggas att jag var en riktig mammagris ;-)

Hon blev så stolt kära mor!! :-)

Så när dagen kom,fanns hon självklart vid min sida,men var väldigt noga med att inte stå "i vägen" för Oscar.....

MEN sen kom krystvärkarna,och jag antar att mamma fick de där känslorna som en annan får då ens barn är sjuka..ni vet,då man önskar man kunde ta smärtan ifrån dom..och det var precis det hon trodde hon kunde göra..på fullt allvar!!

Hon hoppade upp jämte mig,knuffade till mig lite för att själv få plats...motorcykelposition...och började krysta..med mig..som en tok!!!

Barnmorskan såg lite rädd och förvånad ut minns jag....men ganska snabbt återhämta hon sig och säger till min kära mor,med mjuk..fast ändå bestämd röst:

-"Du..Birgitta,om nu inte Jennie ska få ett syskon på köpet,är det nog bäst du sluta krysta nu och hoppa ner istället!"



Jag är så glad och tacksam att jag hade henne med mig i denna upplevelse...och jag vet att hon kände likadant....

1 år efter detta,dog hon..hastigt,tragiskt...vem hade kunnat tro det när man ser denna bilden??

Saknar dig så....♥ ♥ ♥