Första semesterdagen av 4 hela veckor började idag med en tur till vårt älskade Tärnö!
Det var jag, Oscar o barnen+ Anna m. barn och Liz m. barn som åkte för att träffa faster Annika och 2 av våra kusiner och 2 kusinbarn. Härligt väder, en perfekt dag ... trodde jag såklart!
Resan dit var inget vidare. Det blåste rejält och båten gungade så man fick hålla i sig. Vi var glada när vi väl kom fram!
Spenderade flera goa timmar på favoritön och så var det då dags för hemresan. Vi fasade för denna (speciellt jag och Liz), och frågade personalen på båten om resan förväntades vara lika illa på tillbakavägen. Till svar fick vi höra att vi kunde vänta oss ännu värre ....
Vi satte oss inne direkt och det dröjde inte länge förrens vi förstod vad han menat med värre!!
Vilket helvete!
Jag försökte verkligen hålla inne paniken, det gjorde jag, tills det inte gick längre ...
Jag började automatiskt använda mig av alla de övningar jag jobbat på hos psykologen i flera år för panikångestattack, det hjälpte ju en del, men stoppa det kunde jag inte!
När jag hamnade i något slags chocktillstånd, såg jag att syster Anna tog fram telefonen. Hon förstod nog allvaret i det hela och ringde till Oscar som satt ute/uppe på båten och beodrade ner honom. Måste ju erkänna att det hela känns lite löjligt såhär i efterhand, då vi praktiskt taget är uppvuxna på havet, men jag kunde verkligen inte styra mer över panikångestattacken än jag gjorde. Jag skakade som ett asplöv, var helt genomsvett och helt slut därefter.
Det blev ett par öl när vi kom tillbaka till stugan, och det satt fint vill jag lova!
Nästa gång vi ska till Tärnö, ska jag kolla upp vädret innan och åka från Matvik, vilket lär vara betydligt bättre än det här!
Så här fint var det iallafall på Tärnö och det ligger mig varmt om hjärtat. En bit härifrån i havet ligger pappa och vilar och nu vet jag att han är vår havsängel helt säkert ♥
