Idag var det tänkt att vår älskade mamma skulle fyllt 55år...
Istället blev hon bara 49år...dog av läkares ignoranser och misstag...
Saknar henne så mycket att det gör fysiskt ont i hela kroppen...
Jag tänkte nu dela med mig av dikten jag skrev till henne 4 dagar efter hennes död och som också var en av de dikter som lästes upp på begravningen....
♥ Älskade Mamma ♥
Vi fäller en tår
för varje minut som går,
försöker finna svar,
du hade ju så mycket kvar.
Finner inga ord att beskriva det som hände,
ditt liv slog en volt och bara vände.
Orättvisan har visat sitt rätta jag,
ilskan inom oss växer mer och mer för varje dag.
Du togs ifrån oss utan förklaring,
snabbt och kallt utan minsta varning.
Vi saknar dig så mycket redan,
fastän det inte var längesedan.
Ditt hjärta har slutat att slå,
din kropp har blivit blå,
men din själ lever kvar inom oss alla
och kärleken för dig kan aldrig falla.
Vi ger dig en kram så stor,
och lovar att kärleken för dig kommer
fortsätta gro.
♥ 030502 ♥
Här kommer sången jag bara började sjunga på när du låg ....låg där....alldeles blek..och "sov" i ett rum på intensiven..med ett tänt ljus jämte dig...när du precis lämnat oss...var det denna låt som kom upp i mitt huvud och ut genom munnen...denna låt som vi också hade som begravningslåt.....
♥ JAG ÄLSKAR OCH SAKNAR DIG MAMMA ♥
Känner med dig, fast jag inte riktigt vet hur det är att mista någon så nära, speciellt sin mamma!!! Helt sjukt orättvist!!!
SvaraRaderaJag blir ledsen när jag läser det du har skrivit...Och kan verkligen förstå hur ledsen du är då!!!!! Kram
Tack gumman...♥
SvaraRaderaKan aldrig föreställa mej hur det är att förlora en förälder, men på nått vis känns det du skriver extra för mej i dag, eftersom min egen pappa fyllde 55 år i går, att bara snudda vid tanken att han inte skulle få finnas mer gör mej nästan panikslagen. Jag tycker du är stark å tänker på er! Kram
SvaraRaderaVilken fin dikt!
SvaraRaderaJag vet hur det känns, min pappa blev 44 år... I år är det 10 år sedan han lämnade oss, men det känns som igår.
Kram
Tack för visat stöd..det kan man aldrig få för mycket av!
SvaraRaderaMamasnest: Beklagar er sorg också :-(,ja,då vet du hur det känns,fast man önskar såklart att ingen skulle behöva veta hur det känns,för den känslan vill man inte ge till NÅGON!!
kram på er och tack igen!