Lipsill

Eller graviditetsdepression?...
Jag mår inte så bra iallafall...igår lipade jag floder..HELA dagen...försökte hålla mig sysselsatt för att bara "vara"...inte tänka,inte känna...
Plockade ner alla böcker från bokhyllan som för övrigt ska bort,låg o kröp på alla fyra då jag också började sortera korgarna i hallen..som innehöll en massa skräp...

Kände/känner mig bara så totalt värdelös på ett konstigt sätt...vid lunchen satt jag bara tyst och svalde för att inte börja gråta..men det gkorde jag ju såklart ändå..så jag lämnade tallriken och sprang upp för att gräva ner mig i kudden...

Hela dagen fortsatte på detta vis...och det gjorde ju inte saken bättre att jag fick en jäkla foglossning på kvällen...försökte ta på mig mina pyjamasbyxor i ca 10min själv (envis som fan är jag ju...behöver inte hjälp...jag KAN klara detta...vill inte BE om hjälp)...jag grät av smärta,jag grät av oduglighet...kunde lyfta benet ca 5cm från golvet till slut och Oscar drog på mig byxorna och undrade varför jag inte bad om hjälp?..

Idag känns det inte mycket bättre...dessutom är ögonen så svullna att det ser ut som ett enda streck...det svider...och lik förbannat hade jag kunnat gråta lika mycket..det känner jag..men jag ORKAR inte lipa mer..och jag VILL INTE!!!

Jag är livrädd att panikångesten ska flyga tillbaka...det tog så lååång tid att "bli av" med den och det är nåt av det vidrigaste att ha o göra med!