Blandade känslor....

Idag har varit en dag då jag drabbats av hormornernas alla sidor...mest av allt har jag gråtit..floder,som du öppnat en kran på full speed...mycket känslor av olika former som kommit upp...
Dagen började med att jag fick sällskap av Jenny,Cissi,Alfons och William vid 9.30,och de hade med sig bageriets alla frallor som vi mumsade på :-)...känslomässigt i det här var att det var min och Jennys första date sen vi hamnade i vår...ja..vad ska jag kalla det...vår "Lilla kris"...det var ca 2 1/2 månad sen...envis som jag är och stark som jag alltid vill vara har jag väl mer eller mindre betett mig som om det hela inte bekommit mig så mycket...att jag inte brytt mig att det blev som det blev...sanningen att säga har det visst påverkat mig,att säga att jag inte bryr mig om den 5 1/2 år långa vänskap vi haft är en lögn..hur skulle det inte kunnat påverka mig?..försökte mest inbilla mig själv..väldigt hårt att det var ren sanning,men jag kände att jag mest blev arg...och då på mig själv..att jag inte kunde svälja stoltheten och bara erkänna mina egna känslor...att jag tyckte det var riktigt jobbigt..i vilket fall,tog Jenny första steget till försoning då hon skickade ett sms...ett väldigt neutralt sådant,men jag var inte sen att nappa ;-)...
Så innan hon kom idag,kändes det lite lustigt,jag tänkte mycket på hur det skulle kännas...och visst kunde man känna av det,men det kändes som en lättnad,att vi nu äntligen träffats..känns som ett steg framåt,och det är jag glad för..jag kände mersmaken...jag kände att jag höll på att bubbla över med allt vi har att ta igen på nåt sätt...men höll igen...nån måtta får det väl vara ;-)
TACK FÖR ATT NI KOM OCH PIGGADE UPP DAGEN OCH TACK IGEN FÖR FINA PRESENTER!!

(Jenny med Kaili) och (Cissi med Kaili)



(Så fina kläder fick Lill-Sessan!)

Sen fortsatte dagen in till Karlshamn där vi skulle fotograferas till tidningen..vi var såklart de sista i ledet då vi kom i sista minuten....vi hade bestämt innan att vi bara ville ha med barnen på kort..bara det att just idag råkade ju Dante vara väldigt känslig och väldigt blyg...började redan då Jenny o co var här,då han gömde sig "inne" i väggen...han vägrade alltså totalt att vara med på någon bild...och med mina känslosvallningar idag kände jag irritationen komma krypandes...det hjälpte ju såklart inte,så det hela slutade med att hela La Familia fick ställa upp på bild..vilket jag absolut inte ville...och det värsta var ju att det enda som typ tar upp hela bilden är ett jäkla stort fult elefantansikte i stl XXL..och då pratar jag inte om nåt gosedjur vi släpat med oss,utan om MIG!...stackars Kaili syns knappt överhuvudtaget!
Sen visar det sig då att Dante har feber..inte konstigt han var så känslig!
Efteråt bröt jag ihop totalt och började böla...jag VILLE verkligen inte vara med...löjligt är det,men jag får PANIK!...Efter Oscar sett och förstått att jag verkligen menade allvar,kom vi fram till att vi ska maila fotografen o be honom "stoppa bilden"..den får inte printas i nån tidning...tänkte att vi kunde ta ett eget kort och skicka in istället....så det måste göras!

så skulle vi kört inom minneslunden för att tända ett ljus för Pappa..men i all förtvivlan tog bilen oss hem istället och vi glömde bort att svänga inom minneslunden..då bölade jag såklart floder när jag kom hem,sittandes med Pappas låtar i bakgrunden...
Ja..ni hör ju själva vilken dag....ibland blir man som ett barn igen!..Man blir ju rädd för sig själv ibland :-o