I drömmarnas värld...

Då och då säger min "mind and soul" ifrån, den talar om för mig att varva ner, att inte ha för höga krav på mig själv, att inte ignorera tecken på att "väggen" börjar närma sig.
Den visar sig i form av munsår, förkylningar, huvudvärk, ledvärk, trötthet,yrsel,aptitlöshet, ilska,ångest, känslor av att vara utanför sig själv...
Idag har varit en sån där konstig dag, en sån dag som jag försöker förtränga så mycket jag bara kan...
Jag klarade mig tills ca 16.00, då jag däckade i Kianas säng och började drömma (det är vad som händer när jag ignorea allt annat, det söker upp mig i drömmarna).

"Jag låg ner på marken i skogen, ovanför mig stod 6-7 st människor som liknade nåt från Ku Klux Klan.. de ville "bara kväva mig lite" sa de... inte döda mig, bara kväva lite (?). Jag fick panik och förstod snabbt att jag inte skulle komma undan, så jag försöker ta ett djupt andetag innan, men hinner aldrig... jag försöker förtvivlat få dom att lyssna på mig, vill tala om att jag aldrig hann andas innan och att de med all säkerhet kommer döda mig om de inte lyssnar... de lyssnar inte, dödsångesten kommer snabbt... jag blir arg, rädd, ledsen... jag tänker på mina barn samtidigt som jag ser mamma och pappa framför mig .. mina känslor är blandade... på nåt konstigt vis känns det skönt, men i nästa sekund är jag helt panikslagen..."

Har man en gång kraschat in i den där väggen, känns helvetet mer lockande än att gå igenom samma sak 2 gånger!!