Syskonkärlek...

I Måndags var det så dags för mina små älsklingar att skiljas åt, Dante började på "Blomman" och Kaili stannade kvar på "Solvändan". Det var en ganska ledsen och smått panikartad Lilla-syster Dante vinkade hej då till :-(
När vi kom för att hämta henne på eftermiddagen, stod hon med ansiktet tryckt mot rutan och visade upp ett strålande leende. De berättade att hon hade varit ganska ledsen hela dagen och det hade jag väntat mig, då dessa små hjärtan är näst intill oskiljaktiga. De visar sådan kärlek för varandra att mitt hjärta blir alldeles varmt!!
Idag var det så dags igen, och även idag hade hon varit väldigt ledsen. Det gör så ont i mig att få höra detta, speciellt då vi inte hade något val än att sära på dem och att allt hände så plötsligt...
För Dante går det bra säger de, men jag märker på honom att även han har påvekats av separationen här hemma.
Ibland är det svårt och jag hoppas innerligt att det blir bättre snart....