Känns som om jag går in i dimman...jag vet ändå, att vad som än händer kommer bebisen ut senast på tisdag,men just nu känns det som det kvittar :-(..börjar kännas jävligt jobbigt...tankarna som att jag kommer föda en jättebebis finns där...de skrämmer mig halvt fördärvad ..... tankarna att det kanske är nåt fel på bebisen finns där...att det kanske är därför den inte vill ut?...
Känner mig som världens sämsta mamma åt mina andra barn..ha ju inget tålamod överhuvudtaget..ingen ork,ingen lust...biter ihop för att inte börja störtlipa varenda minut...ont av förvärkar som ändå inte gör någon nytta...fötter som värker...händer som det sticker i och man knappt orka hålla upp en sked med...
Jag grät mig till sömns igår kväll....
Oscar förstod nog att allt inte riktigt är okej,för när jag vaknade imorse var kl.8.30 och jag fattade ingenting..?..Var är Dante?..Kiana?..hon ska till skolan...klockan?..HELT väck!
Då hade Oscar ringt och sagt till kursen att han inte kommer...tog pappadag för att jag inte mår bra,och det känns som ett bra initiativ från honom...kanske kan få upp mig på mina svulln,stora,värkande elefantfötter igen!
Hej!!
SvaraRaderaJag tycker att du ska ringa förlossningen eller din barnmorska och berätta hur du känner...det finns människor tex. mvc-psykolog som kan hjälpa och har kunskap om sådana här känslor och mående tror iallafall i Karlskrona att det heter ofeliamottagningen. Ibland kan det underlätta att prata med någon som kan och vet hur man fungerar...och det tom visar sig tex. vara vanligt
Känner med dig, vad tungt det måset kännas. Vilken man du har :D Kan bara säga att snart blir det bättre, du klarar detta! Sturkekram/ Jenny i Svängsta
SvaraRaderaRing förlossningen och säg att du mår dåligt. Det gjorde jag min andra grav. och fick komma in. Var dock ej mogen(i v.38) annars hade de satt igång mig direkt. De tyckte inte jag skulle gå och må dåligt.
SvaraRaderaLycka till!