BUP...

Vi lämnade av Kaili hos gudmor Lizette,första gången hon är ifrån oss båda samtidigt,för en liten stund,då vi skulle till BUP med Dante.
Lill-Sessan hade skött sig utmärkt,hon är inte så van att vara i famnen så mycket här hemma,men där passade hon på att mysa lite extra :-)
Första besöket hos psykologen... Dante klev in och hittade en massa roliga leksaker att sysselsätta sig med och det dröjde inte länge förrens han gick bort till psykologen och krävde att hon lekte med honom :-)
Därigenom,lyckades hon få en bra bild av honom och som vi känner till,kan man få ut mycket genom barns lek.
Så var det också i detta fall...hon testade flera olika saker,samtidigt som vi pratade,men det mesta fick hon som sagt var ut från honom själv.
En väldigt proffesionell psykolog med mycket kunskap och erfarenhet,det märktes tydligt!!
Mot slutet säger hon att hon kan förstå att vi är oroliga och att vi sökt hjälp och att hon faktiskt också är orolig...det är för tidigt att fastställa någon slags diagnos,men hon funderar mycket på "autismspektrum".Hon frågar därefter hur vi känner när hon säger detta...
Ja,vad känner vi?..Just nu är det en salig blandning av känslor...jag känner mig orolig,ledsen,lättad,fundersam...och innan vi vet säkert kommer det nog vara så här.
Jag är dock glad över att vi varit så uppmärksamma och sökt hjälp tidigt,att vi kunnat se det många andra föräldrar kanske väljer att blunda för..att man har ett barn som inte riktigt är som andra...ju tidigare man söker hjälp,desto tidigare FÅR man hjälp!
Hon vill träffa oss snart igen och då i hemmamiljö.
Hade kunnat säga mycket mer om mötet,men det snurrar i mitt huvud just nu och jag behöver samla mina tankar och funderingar....