Eländet fortsätter...

I Fredags kväll hände nåt i mitt huvud ... helt plötsligt kändes det som om någon tryckt in en 50 kilos tung sten i mitt bakhuvud och det strålade ner i nacken. Jag kunde inte sova och det hela blev bara värre under dagen. Till slut kunde jag varken sitta, stå, gå, prata eller andas riktigt. Jag hade då provat med dusch, värktabletter x flera, massage, halsduk ... INGET hjälpte. Jag ringde till slut till rådgivningen som tyckte jag skulle in till akuten. Min älskade vän Sofie följde med mig in och då var det inte mycket med mig...
Vi fick träffa en läkare snabbt som skickade mig till röntgen av huvud och nacke efter de tagit prover. Sen väntade vi och under tiden började värktabletten jag stoppat i mig innan vi åkte att hjälpa. De skulle gjort en Lumbalpunktion om röntgen inte visade nåt, men eftersom det kändes bättre gav de mig 2 st Citodon o sen fick vi vänta 45 min...
Totalt 5h senare bestämdes det att vi skulle hem, då allt var under kontroll, men med order om att jag skulle tillbaka om jag började kräka, få tilltagande smärtor eller feber.
Jag hann vara hemma i 2 h innan jag började kräka och den värsta smärtan var tillbaka!
Jag skrek av smärta och trodde på fullt allvar min sista stund var kommen. Oscar ringde akuten o de tyckte såklart vi skulle tillbaka, men jag var helt slut och stoppade istället i mig Diklofenak och panodilx2... efter en lång stund kunde jag lägga huvudet på kudden i soffan o lyckades somna. Då hör jag hur Kiana kräker ... migrän (vilket inte är konstigt med tanke på hur orolig hon var av att se mig så dålig). Sen har jag bedövat mig med tabletter sen imorse o nu känns det mycket bättre i bakhuvudet, men jag är för övrigt drogad.
Smärtan jag hade var fruktansvärd och vid nåt tillfälle kändes det som om jag bara ville slita av huvudet o lägga det vid sidan av kroppen.
Röntgen gjorde de för att utesluta blödning och Lumbalpunktionen de skulle gjort var för att kolla hjärnhinneinflammation....
Jag är livrädd att smärtan ska flyga på mig igen ...