Mina tankar efter en tung dag...

Den här dagen har varit en sådan dag som man aldrig nånsin skulle vilja spola tillbaka och göra om igen!
Fruktansvärt tung, och mitt huvud spränger.
Begravningar kan vara fina, vackra och allt vad man nu vill kalla det, men idag passade inte dom orden in i min upplevelse. Det talades väldigt fint om vår kära vän, men tiden var inte rätt!
När gamla människor dör, som har fått uppleva ett helt och rikt liv, då kan jag använda ord som vackert, men när det handlar om en underbart ödmjuk man på 45 år, då är det allt annat än vackert. Det är orättvist, det är tungt, det är helt enkelt FEL!
Det känns så overkligt fortfarande, trots att jag hamnade i flera "glimtar" av verklighet, då tårarna rann som floder längs kinderna, så känns det overkligt. När jag kom hem ville jag bara gå och lägga mig, för att sedan vakna upp och inse att det hela bara var en fruktansvärd mardröm ...
Det hände aldrig, jag sitter fortfarande här och känner mig alldeles tom och förtvivlad.
Jag saknar min vän ... otroligt mycket saknar jag honom ♥

Till dig, kära vän ♥ :

Jag kan inte säga farväl, jag känner ju din närvaro. Jag kan inte släppa taget, din själ lyser ju så starkt omkring mig. Jag plågas av orättvisans tankar och vägrar förstå. Jag känner inte igen verkligheten för jag lever kvar i tiden då hoppets glöd spred värme. Borta säger de och jag säger kom hem igen!! // Jennie