Situationen ....

Så här ligger det till...
Jag blev anställd av min brukare för ca 9 år sedan, då hade jag ingen utbildning och blev då vad vi kallar PAN-anställd. Med detta menas ungefär timanställd, fast jag hade min rad på schemat tillsvidare. Jag utbildade mig sedan och blev klar för ca 1/2 år sedan. Min anställning var ändå kvar som innan. Min chef har då ingen skyldighet att sätta mig på något annat jobb, när jag nu inte har mitt jobb kvar, utan kunde lika gärna sagt Tack o hej. MEN,nu var hon så snäll, så hon ville hjälpa mig ändå, för hon tyckte jag så duktig och satt inne med värdefull kompetens som vore synd att låta gå till spillo, och jag har ju trots allt utbildningen nu. Idag har jag fått bekräftat att min anställning ändrats till HÖK, vilket betyder att jag nu är fast i kommunen :-)
Vidare har hon rekommenderat mig till en annan enhetschef, på ett jobb på ett serviceboende i stan. Detta kan man läsa på kommunens hemsida om boendet och vad det innebär:
"Serviceboendet är en mellanform mellan ett helt själständigt boende i egen lägenhet och en lägenhet i gruppbostad. Dygnet-runt-stöd, utifrån den enskildes behov.
serviceboendet inriktar sig till personer med neuropsykiatriska funktionshinder"
Häromdagen var jag där och "kände av" lite och för att bilda mig en uppfattning om vad det hela handlar om. Igår träffade jag chefen, och tackade ja till ett sommarvik på 100%, då magkänslan skrek JA,JA,JA!
Dessutom finns det ett gravvik tillgängligt på samma ställe direkt efter sommaren, där chanserna är väldigt goda att den lotten hamnar på mig  (om allt funkar bra i sommar vill säga).
Jag har nu fått ett schema i handen och det känns bra, tiderna ser toppen ut, blandat med morgon+middag+kväll och lite sovande natt :-)
Nu blir det Intro 3 dagar V.25, föräldrarledig V.26+30,31 och resten jobb, och det känns bra!
Saknaden efter min älskade vän kommer alltid att finnas där, och inget kan jämföras med jobbet jag hade där, men livet måste ju gå vidare och det här känns som en utmaning som kan passa mig utmärkt!
"Prövningens år" som jag skrev i min blogg i Januari, det kan man väl verkligen kalla det! ;-)