Hemma till slut....

Det verkar vara många som uppskattat att jag skrivit om Liz, och jag tror minsann alla era tankar, vänliga ord och positiva energier har hjälpt henne till det bättre, så TACK igen alla fina människor därute :-)
Liz själv tycker också det varit bra att jag skrivit, för det underlättar ju för henne att inte behöva berätta och förklara allt nu när hon piggnat till.
Ja, ni hörde rätt ... piggnat till!! :-)
Tabletten mot nervsmärtorna gjorde susen och hon blev snabbt bättre redan efter första intaget. Det blev så bra att hon blev av med näringsdropp,kateter och vissa mediciner och fick åka hem redan i Torsdags!
Med sig hem fick hon penicillin mot UVI hon lyckats dra på sig, smärtplåster och en påse med diverse mediciner mot smärta.
Hon fick dock åka till akuten i Fredags, där de ville lägga in henne i K-krona igen, men detta "vägrade" hon. Febern kom ju tillbaka och en hemsk frossa. Proverna visade på en förhöjd sänka så hon fick åka hem om hon lovade att infinna sig på akuten morgonen efter för nya prover. Söndag var sista gången innan de var tillräckligt nöjda med svaren.
Just nu är väl situationen sådan, att hon vill så mycket mer än kroppen egentligen klarar av, och det är inte lätt att stoppa henne precis!
Hon är väldigt trött emnellanåt, men håller sig aktiv ändå. Sen fick hon ett samtal från Lund förra veckan, att vävnadsproverna var ofullständiga, så hon blir tvungen att göra om dom i Lund... hur mycket otur kan en och samma människa ha egentligen?!
Just nu får vi dock glädjas åt att hon är hemma, orkar stå på benen och fått tillbaka aptiten, det är ju ändå ett stort steg i rätt riktning :-)