finns det då nåt hopp?
Kan man vrida tillbaka tiden,
för att finna friden?
Har det gått för långt,
och utrymmet blivit för trångt?
Vem kan ge mig ett svar
på om det finns något kvar?
När gav jag upp mig själv totalt,
och var det sjävvalt?
Troode jag visste vem jag var,
att jag hade ett säkert inbyggt försvar,
men vem lyckades bryta det,
finns det nån som vet?
Med en karta upp och ner,
och en kraft som svalnar mer och mer,
försvinner jag bort,
och allt som blir kvar är minnen på ett kort.
Mitt liv i en bubbla,
jag vinglar,ramlar och snubblar.
Jag tar mig upp en bit,
för att åter igen ramla dit.
Finns det nån balans,
eller har jag redan fått det som fanns?".....
// Moosan
Så himla sorgligt och tröstlöst och ensamt och kämpigt det låter :( Många långa kramar <3 <3 <3
SvaraRadera