Det är inte alltid så lätt att vara en prinsessa mitt i 3-års trotset ;-)

Hon har det inte lätt (inte vi heller för den delen), jobbig tid nu, mest av allt för henne själv.

Snart hoppas vi "monstret" lämnar hennes kropp o ge tillbaka vår lilla Sessa ... väldigt snart helst!!

                                                                                                                           

Tärnö

Första semesterdagen av 4 hela veckor började idag med en tur till vårt älskade Tärnö!

Det var jag, Oscar o barnen+ Anna m. barn och Liz m. barn som åkte för att träffa faster Annika och 2 av våra kusiner och 2 kusinbarn. Härligt väder, en perfekt dag ... trodde jag såklart!

Resan dit var inget vidare. Det blåste rejält och båten gungade så man fick hålla i sig. Vi var glada när vi väl kom fram!

Spenderade flera goa timmar på favoritön och så var det då dags för hemresan. Vi fasade för denna (speciellt jag och Liz), och frågade personalen på båten om resan förväntades vara lika illa på tillbakavägen. Till svar fick vi höra att vi kunde vänta oss ännu värre ....

Vi satte oss inne direkt och det dröjde inte länge förrens vi förstod vad han menat med värre!!

Vilket helvete!

Jag försökte verkligen hålla inne paniken, det gjorde jag, tills det inte gick längre ...

Jag började automatiskt använda mig av alla de övningar jag jobbat på hos psykologen i flera år för panikångestattack, det hjälpte ju en del, men stoppa det kunde jag inte!

När jag hamnade i något slags chocktillstånd, såg jag att syster Anna tog fram telefonen. Hon förstod nog allvaret i det hela och ringde till Oscar som satt ute/uppe på båten och beodrade ner honom. Måste ju erkänna att det hela känns lite löjligt såhär i efterhand, då vi praktiskt taget är uppvuxna på havet, men jag kunde verkligen inte styra mer över panikångestattacken än jag gjorde. Jag skakade som ett asplöv, var helt genomsvett och helt slut därefter.

Det blev ett par öl när vi kom tillbaka till stugan, och det satt fint vill jag lova!

Nästa gång vi ska till Tärnö, ska jag kolla upp vädret innan och åka från Matvik, vilket lär vara betydligt bättre än det här! 

Så här fint var det iallafall på Tärnö och det ligger mig varmt om hjärtat. En bit härifrån i havet ligger pappa och vilar och nu vet jag att han är vår havsängel helt säkert ♥

I huvudet på en 5-åring...

En härlig ålder 5-årsåldern :-)
Dante igår:

- " När jag blir stor ska jag ha 3 barn Mamma! ... 3 pojkar!"
- " Jaså?"
-" Mmm"
- " Vad ska de heta då?"
(utan någon som helst tvekan, svarar han):
- " Olle, Melvin och Olle-bi"!
-" Olle OCH Olle-bi? , det låter väldigt likt varandra?
-" Nej .. Olle och Olle-BI!"
-" Ooookej"!
-" Men om du får en tjej då?
(tänker och klurar en bra stund)
-" Då ska hon heta Rosas!!"
-" Det låter som du kommer bli ihop med en spansk kvinna?"
-" Ja, det ska jag!"
-" Och vad kommer hon heta då?"
- " Margarita!!"

Vi spånar vidare på tema barn och Kaili låter väldigt bestämd med att hon ska ha 5 barn ... 5 flickor, och Kiana funderar på om hon kommer vilja ha några överhuvudtaget, möjligtvis 1 flicka om hon ska ha några alls.!

Söta ungar :-)

3-årsbesök

Igår var det dags för Kaili`s tandläkarbesök och det gick ju utmärkt...förrutom att tandläkaren skulle sätta fel unge i stolen! Hon var så inne i samtalet med pojken Gonzalez och ignorerade därför totalt våra rop om att det var fel barn. Jag fick till slut knacka henne på ryggen o peka på Kaili och säga att det var hon som skulle hoppa upp och inte han ;-D

Idag var det 3-årsbesök och det gick ju också utmärkt, hon skötte sig så bra vår lilla Sessa.
Vikt: 12.9
Längd: 94cm

Hon låg faktiskt bara ett halvt streck under kurvan på längden och 1 1/2 på vikten och det var ju helt ok :-)
Till slut fick hon också sin cykelhjälm, men den var ju alldeles för stor för hennes lilla huvud, så hon rotade fram en variant de hade för några år sen som passade henne bättre!
Kan inte fatta att hon fyller 3 år på Tisdag, vart tar tiden vägen?!

Underbara goa tjejen min ♥

Äntligen!!

För ett litet tag sedan sökte jag ett jobb på ett serviceboende i Karlshamn. Igår var jag på intervju och fick då veta att jobbet var mitt!!
Känslan jag går omkring med just nu, är att likna det vid ett lätt berusningstillstånd ;-)
Och inte nog med det, så blev jag även erbjuden ett annat jobb som kontaktperson åt en person som jag kommit att lära känna ganska väl den sista tiden, ett jobb som jag idag har tackat ja till med glädje ♥
Summan av det hela blir ju då att det lönar sig att ställa upp o göra ett bra jobb och jag tycker själv att jag förtjänar detta utan att skryta för mycket ;-D
Det finns många härliga människor jag jobbat med som jag självklart kommer sakna väldigt mycket, men kontakten behöver ju inte upphöra för det. Jag har lärt mig så mycket under tiden jag varit i bokningen och fått chansen att lära känna så många olika individer, något jag alltid kommer bära med mig!
Nu har jag en arbetsplats, ett schema på 95%, ansvar o en massa nya härliga arbetskamrater och klienter!
Tänk att det som för ca 1 år sedan kändes så avlägset nu har inträffat!!!
Ibland är livet bra härligt ♥

Klippdax....

Livet är som ett känslomässigt maraton för oss just nu, och mitt i detta valde jag att fly bort ännu mer ut på landet och till en söt liten klippstudio för att desperat efterlikna något av en "normal" vardag.

Barnen behövde klippas och så här fina var de innan och minst lika fina var de efter ;-)



FÖRE

EFTER

Kalas o akutbesök...

I Fredags natt var det Dantes tur att åka på feber. Han var kokande het och tempen visade 39.8. Vi kylde ner honom, gav alvedon och på morgonen sa han:
- " Jag kan gå på Mirindas kalas idag mamma!"
Vi åkte för att fira Mirindas 5-årsdag, men tog båda bilarna ifall Dante inte skulle orka. 1/2h orkade han, sen blev han så dålig att han bad om att få åka hem. Jag stannade med Kiana. När vi kom hem, hade Dante fått Alvedon, då låg tempen på 40.2. Han blev inte bättre och började klaga på smärta på en speciell punkt på höger sida av magen. Vi gav Ipren och 1/2h senare var tempen uppe i 40.6, då blev jag nervös att det var blindtarmen, ringde rådgivningen och satt en stund senare på akuten med min lille prins. Han piggnade dock till ganska snabbt efter vi kommit in och magvärken blev bättre. De gav honom ytterligare Ipren, tog en snabbsänka som var bra, sen fick vi åka hem.
Vad liten man blir när ens barn är så dåliga!!
Han har haft en jobbig natt, men nu går det åt rätt håll verkar det som.

Söndag ...

Först kan jag ju berätta att Lizette fick komma hem från Lunds sjukhus i Onsdags!
Det betyder klart inte att allt är tip-top o tjoflöjt MEN ett stort steg i rätt riktning såklart.

I torsdags kväll fick jag feber medans jag var på jobbet, en temp som visade 38.6 när jag kom hem, och det är mycket för mig som knappt aldrig har det annars. Jag kom iallafall iväg till jobb även på Fredagen, då jag bara hade ett pass mellan 7-13, men på natten sen... oj,oj,oj vad stora jag blev liten o ynklig!
Låg o frossade, yrade, alla bihålor värkte o halsen gjorde ont. Tempen låg på 39.2 grader o det blev till att slänga i sig värktabletter, dricka vatten och lägga en blöt, kall handduk över huvudet.
Där blev jag liggandes tills det var eftermiddag.
Jag har fortfarande feber, men mest är jag bara helt mör i kroppen. Har tvättat o städat lite, och DET var ju ganska onödigt känner jag såhär i efterhand, men ändå ett tecken på att jag nu börjar bli frisk igen ;-)

Barnen har haft sportlov denna vecka, och det har innehållit en massa extra mys här hemma ... och lite mer energi till bråk syskonen emellan.
Skönt dock att solen behagat titta fram och snön försvunnit, det betyder väl ändå att VÅREN är på väg!!

Helgen...

I fredags jobbade jag några timmar, därefter åkte jag,Tina och Tedde till Lund. Var på sjukhuset vid 16-tiden. Liz var trött och hade ont, men hon kämpade på. Tina o Tedde tog tåget hem kl.20.40 och jag körde hem till min kära vän Cicci i Ystad där jag stannade över natten.
På morgonen åkte jag tillbaka till Liz och Anna och Tina kom med tåget lite senare, och vid 18-tiden kom även Tedde.
Vi tittade på Melodifestivalen tillsammans med Liz och åkte därifrån vid 23-tiden till ett B&B som vi hade bokat in oss på i Lund.
Redan på Lördagen såg vi stor skillnad sen dagen innan. Hon har varit uppe och gått flera varv i korridoren och kunnat sitta uppe flera timmar i en fåtölj på rummet och framstegen fortsatte på Söndagen :-)
Hon har minskat på smärtlindringen och klarar mer och mer nu. Så skönt att se att det går så snabbt framåt.
Idag skulle hon få börja äta lite flytande och de har ökat på mängden vätska hon får dricka.
Har känts otroligt bra att kunna spendera hela helgen med henne, svårare är det när man ska lämna henne.
Idag ska Kim och barnen dit och hon uppskattar verkligen sällskap och bara det är ju ett gott tecken i sig :-)

Operationen...

Vi åkte med första tåget till Lund imorse och hann träffa Liz i 10 min innan hon rullades iväg för operation. Så skönt att kunna ge henne kramar och lite pepping innför denna långa operation.
Hon var vid gott mod trots nervositeten. Vi lämnade henne strax innan 08.00 och sen strosade vi omkring på Lunds gator och väntade, och väntade.... och väntade.
Till slut ringer läkaren till Kim och berättade att operationen hade varit lång (ca 7.5 h), men den hade gått bra.
Vidare berättar han att hon fått en blödning under operationen och att en kärlkirurg (tror jag det var) fick tillkallas, men de redde ut det.
De tog hennes vänstra njure,binjure, en bit av tjocktarmen och nästan hela muskeln ( iliopsoasmuskeln).
Nu befinner hon sig på uppvaket förmodligen tills imorgon bitti.
Imorgon åker Tina och Tedde dit och då får vi veta mera.
Just nu virvlar det runt en massa blandade känslor i min kropp som jag inte helt kan få ihop.
Du är så oehört stark min älskade syster-yster!!
Nu kämpar vi vidare allihop tillsammans.
Tack till alla som stöttar oss ♥

Beskedet....

Idag kom beskedet och det var som de misstänkte. Liz har en ovanlig form av cancer som heter Leiomyosarkom. Detta drabbas mindre än 1% svenskar av varje år som fått en cancerdiagnos. Tumören växer i vävnad mellan organen kan man säga.
I eftermiddags fick vi träffa de båda kirurgerna som kommer utföra operation, och de förklarade en hel del kring detta.
Nu på Torsdag den 9 Feb kommer det att ske!!
Det är en stor operation och de har avsatt en hel dag för Liz och dessutom flyttat 2 st andra operationer för att få in Liz på Torsdag.
Sättet de gör operationen på kallas tydligen för "On-block"- kirugi, vilket innebär att allt som är i kontakt med tumören kommer att plockas bort. De vet just nu säkert att vänster njure ska bort, likaså en bit av vänster sidas tjocktarm. När de öppnat henne med ett snitt uppifrån och ner+sida (som ett T), kommer de se vad mer som kan komma att plockas bort. Med i riskzonen finns mjälten, bukspottkörtel, binjurar och en bit av en muskel som tumören ligger mot.

Det var fakta ...

Systerpatrullen åkte med tåget till Lund redan kl.06.30 imorse och stannade där tills 17.30.
Det har varit en väldigt intensiv dag och så mycket att ta in. All fokus är hos vår älskade syster nu och vi stöttar henne så mycket vi bara kan såklart.

Nu ska den bort och som storasyster Anna sa till Liz idag:

"Ok, idag har du cancer, men på torsdag har du besegrat cancer!"

Hon kommer att fixa detta och vi är alla med henne!!!!!!!!!!!

Älskar dig systeryster ♥

Rättelse...

Bara en liten rättelse....
Det var tydligen ett önsketänkande från min sida att de väntar svar på punktionen idag, för tydligen är det ingen annan som hört något om detta, så ring inte ner oss med frågor idag är ni snälla, vi hör av oss när vi vet något!
Liz kämpar på som vanligt, hon har ont, är trött, kräker och mår ungefär som de andra gångerna hon varit inlagd :-(
Tina åker till Lund för att vara med henne idag, Kim också i eftermiddag.
Vaknade med vad jag trodde var en hjärtattack inatt, innan jag började förstå att det var panikångestattack....
Idag jobbar jag 9-21 och det känns ju sådär lagom roligt i detta läge...
Kram på er ♥

Ny blödning

Lizette är nu på väg med ambulans till Lund, då hon fick uppsöka akuten för svåra smärtor, som visade sig vara en NY blödning :-(
Hon hade ju fortfarande blod kvar från den förra och det stoppade upp mycket av den nya blödningen, men det här är verkligen inget vidare!
Stackars syster vår ♥
Det verkar som om dom väntar sig svar från punktionen redan på Fredag, det hoppas vi på för nu känns det ju väldigt bråttom att få bort den här förbannade tumören som ställer till med så mycket elände....

Dockan...

När man blivit så stor att man inte längre leker med dockor, kan man ju istället använda sin lillasyster som en levande sådan istället :-)

Titta så fin jag är, säger Kaili efter att ha blivit ompysslad av syrran med finklänning,armband,halsband, läppglans och håruppsättning ♥

Mycket sjukdomar nu....

Jag känner mig lite trist som bara prata sjukdomar, men det är väl ungefär det som händer i vårt liv just nu :-(
Efter Lill-sessan var det ju prinsens tur. Han skrek sig igenom en hel natt och framåt morgonkvisten hade det spruckit i hans ena öra också. Det blev en vända in till jourcentralen i Måndags, där vi blev sittandes i nästan 3 h. Anledningen till detta var att de ville se så han inte fick en allergisk reaktion mot Kåvepeninen de skulle skriva ut till honom.
Hans öron blev röda och svullnade upp efter ett tag, men sen hände inte mer och efter det har han inte reagerat alls, så det verkar ju bra :-)
Nu ska jag dela med mig av ett tips jag fick från sjuksköterskan, om du har barn som har svårt för att svälja tabletter.
Stoppa i tabletten i en kokt gammeldags makaron, så blir det mycket enklare att svälja!
Det verkar ju hur smart som helst!!
Nu har det funkat bra för Dante ändå, så vi har inte behövt prova men det låter som en toppenbra idè!

Angående Liz, så var hon i Lund i Måndags för en ny punktion, som togs genom magen denna gången och gjorde ondare än förra gången, men nu hoppas vi verkligen att de fått ut det de vill ha, så diagnosen kan ställas och operationen genomföras snarast!

Sjukdomar...

Inatt hade vi en liten Sessa som hade ont i örat, som trumhinnan sprack på, en liten prins med ett kraftigt kruppanfall och en trött o sliten mamma med feber, frossa och bihålsinflammation.
Jag tog med mig Kaili till vårdcentralen och passade även på att lämna in ett urinprov, då jag misstänkte att febern o frossan kom därifrån.
Kaili`s dom blev öroninfektion med sprucken trumhinna OCH en halsinfektion, så det blir penicillin i dubbel dos i 1 v.
För mig blev domen njurbäcksinfektion IGEN, leukocyterna visade på 500 idag och spår av blod. 10 dagar med Ciprofloxacin har jag framför mig, trött jag blir!!

Hemma till slut....

Det verkar vara många som uppskattat att jag skrivit om Liz, och jag tror minsann alla era tankar, vänliga ord och positiva energier har hjälpt henne till det bättre, så TACK igen alla fina människor därute :-)
Liz själv tycker också det varit bra att jag skrivit, för det underlättar ju för henne att inte behöva berätta och förklara allt nu när hon piggnat till.
Ja, ni hörde rätt ... piggnat till!! :-)
Tabletten mot nervsmärtorna gjorde susen och hon blev snabbt bättre redan efter första intaget. Det blev så bra att hon blev av med näringsdropp,kateter och vissa mediciner och fick åka hem redan i Torsdags!
Med sig hem fick hon penicillin mot UVI hon lyckats dra på sig, smärtplåster och en påse med diverse mediciner mot smärta.
Hon fick dock åka till akuten i Fredags, där de ville lägga in henne i K-krona igen, men detta "vägrade" hon. Febern kom ju tillbaka och en hemsk frossa. Proverna visade på en förhöjd sänka så hon fick åka hem om hon lovade att infinna sig på akuten morgonen efter för nya prover. Söndag var sista gången innan de var tillräckligt nöjda med svaren.
Just nu är väl situationen sådan, att hon vill så mycket mer än kroppen egentligen klarar av, och det är inte lätt att stoppa henne precis!
Hon är väldigt trött emnellanåt, men håller sig aktiv ändå. Sen fick hon ett samtal från Lund förra veckan, att vävnadsproverna var ofullständiga, så hon blir tvungen att göra om dom i Lund... hur mycket otur kan en och samma människa ha egentligen?!
Just nu får vi dock glädjas åt att hon är hemma, orkar stå på benen och fått tillbaka aptiten, det är ju ändå ett stort steg i rätt riktning :-)

Åt rätt håll....

Liz har mått som hon gjort de sista veckorna, med kräkningar, smärtor och oroskänslor...MEN igår piggnade hon till och idag pratade jag med henne i 20 hela minuter :-)
Renogramet gjorde hon igår och så skickade de in ett smärtteam till henne. De ordinerade en tablett mot nervsmärtor, satte henne på smärtplåster igen och nu går det framåt :-)
Hon har fortfarande ont och kräker ibland, men hon har börjat peta i sig mat och det är ett stort steg framåt.
Om det fortsätter så här, får hon komma hem till helgen i väntan på operation, som eventuellt blir av nästa vecka, de siktar på det iallafall.
Hon saknar barnen otroligt mycket (såklart), och att få komma bort från sjukhusmiljön är nog bara sunt.
Vi håller tummarna på att det fortsätter åt rätt håll nu!
Imorgon har jag planerat att åka till Lund för att träffa henne och det verkar hon glad över.
Vi saknar vår älskade syster så mycket!!!

Idag skulle vår älskade pappa fyllt 63 år, vi saknar honom också!

Uppdatering.....

Igår kördes Liz till Lund kl.7.30. Kim körde efter med bil.
De tog vävnadsprov (som gjorde ont) och nåt annat prov. Renogram har de skickat remiss på. De fick prata med läkaren, som berättade att det ena provet kan ta upp till 2 v innan det är klart, och allt måste vara klart innan operationen för att de ska veta exakt vad de ska göra. På Måndag ska de träffa läkaren igen.
Inatt har vi haft barnen här, det har gått bra.
Det känns tryggt att hon är i Lund.

Nu får det räcka!

Igår spenderade  jag o Tina tillbringat så gott som hela dagen på sjukhuset med vår älskade syster.
Vi kom dit för anhörigsamtal kl.11, och fick då veta att skiktröntgen visade att den hemska smärtan hon kom in med i Torsdags natt var en blödning bakom bukväggen. Det ligger ca 1 liter blod där och att blödningen gått ner mot lilla bäckenet. Tumören trycker även på urinledaren och njuren har samlat på sig vätska. Detta har gjort att hon haft svårt för att kissa och tömma tarmen, för tarmen står helt stilla.
Därför fick hon idag sövas ner för en akutoperation för att avlasta njuren. De satte in en "dubbel J" kateter och en vanlig kateter och en nål i halsen där hon får näringsdroppet nu, då hon är helt sönderstucken överallt. Blodvärdet var inte heller bra, alldeles för lågt, så de planerade att ge henne 2 påsar blod idag och 2 st imorgon. MEN.... *suckar djupt*, nån timme efter operationen, började hon känna sig febrig (precis innan operation hade hon ingen feber), de hade då redan kopplat in blodet, tog tempen som visade 38.8 och hon är lågtempad i vanliga fall. Då ringde de efter jourläkaren och beslutade att stoppa blodet och göra en blododling för att se om det var bakterier i blodet. Denna odling tar ett par dagar. De har nu satt in antibiotika och fått ner febern och så fort den är under kontroll, kommer de fortsätta ge henne blodet. I detta läge behöver hon verkligen det.
Hon har fått en tid till Lund på Fredag kl.10.00, då hon kommer att få träffa huvudansvarig läkare som kommer att ta vävnadsprov och göra renogram. Därefter beslutas det om hon kommer att få vara kvar i Lund eller skickas tillbaka till Karlskrona i väntan på att bli bättre eller operation. De kan ej svara på när operationen blir av, men de säger att detta går väldigt fort, även om vi tycker annat, så är det ur läkarkårens mening tydligen det. Alla är eniga om att det är en väldigt ovanlig tumör hon har och att det är en mycket komplicerad kirugi vi pratar om, så allt måste vara noggrant förberett innan nån operation kan ske. Ca 20 läkare i Lund har suttit och gått igenom detta fall, och det känns tryggt att veta!
De har nämnt ett namn på denna sjukdom, men det vill jag inte gå in på nu, för det måste bekräftas i Lund först.
Oavsett så kommer hon fixa detta, det vet jag och nåt annat alternativ finns inte.
Det är en jäkligt jobbig tid vi befinner oss i just nu, allt snurrar och man känner sig så liten. Vi vill ju inget annat än att Liz ska bli frisk nu, vår älskade, underbara syster!
Tack till alla underbara människor som stöttar henne och oss, det värmer verkligen ♥
................................................................................................................................................................

Onsdagen den 11 Jan-12

Idag åkte jag o Tina till Liz igen. Under tiden vi var där fick hon fruktansvärd smärta , en annorlunda smärta hon inte känt innan. Hon får massor med smärtlindring men det verkar inte tillräckligt. Hon satte sig upp i sängen och kräkte mängder. Nu har de tagit nya prover för att kolla Hb-värdet. De ska se om de 3 påsar blod hon fått har hjälpt tillräckligt eller inte alls. Är de inte nöjda med svaret kommer hon att skickas på en akut skiktröntgen igen. Hon har dessutom fått feber igen som ligger på 38.5 grader.
Jag har precis kommit hem nu och skakar i hela kroppen, det är fruktansvärt att se henne ha så ont och ligga där helt orkeslös...

Älskade lillasyster...

Våra tankar finns hos lillasyster Lizette, vi samlar styrka och kraft för att kunna hjälpa henne genom detta helvete hon drabbats av.
Finns det nån rättvisa, så är det läge att visa det nu!
Jag ska försöka tala om för er vad det är som händer, då det självklart är många som undrar och som jag vet kan skänka henne massor med positiv energi, vilket hon är i stort behov av.

För ca 3 Månader sen, började hon känna av något i sidan av magen, något hon själv trodde var en inflammation. Det gav inte med sig. Hon tryckte och kände på det onda och upptäcker då något hårt i magen. Hon gick till husläkaren i Mörrum, som inte kunde känna det hon gjorde, och kallade det för muskelkramp och skickade hem henne med starkare smärtstillande. Efter ett par tabletter, tyckte hon det kändes värre och magkänslan sa åt henne att inte ta dom mer (vilket senare visade sig vara en helt rätt känsla).
Några dagar därefter känner även vi "knölen" och hon åker då till samariten på drop-in tid. sköterskan  säger att detta kräver en nogrannare undersökning, så hon får komma tillbaka dagen efter för att träffa läkaren ....

Man tar prover, hon skickas på ultraljud och där får hon reda på att något inte stämmer. På skärmen får hon se en stor tumör ...
dagen innan ultraljudet har hon börjat få problem med att äta och känt sig illamående ..
Dagen innan julafton när vi alla ska träffas för att fira jul, hamnar Liz på akuten, hon har då fortfarande inte kunnat äta och bara kräker. Hon får göra en datortomografi, där de kan konstatera att det inte handlar om nån cysta, broskknöl eller annat än en tumör med okänt innehåll.
Hon läggs in på avd 49 i K-krona.
Hon blir sämre och sämre, man skickar henne på magnetröntgen, men blir inte mycket klokare för det. Liz fortsätter kräka och hon har ont.
Det är inte vår lillasyster vi ser när vi hälsar på henne, något har tagit över hennes kropp ... det är en fruktansvärt smärtsam syn och upplevelse. Till slut orkar hon knappt prata längre, hon bara sover o kräker...
Läkaren kommer fram till att de inte kan reda i det hela, att det handlar om något ovanligt och kontaktar Lund. Aldrig förr har man hatat dessa röda dagar och helger som nu. Allt tar sån tid, känns som en evighet och Lizette försvinner mer och mer ...

Här nånstans hamnar vi alla nära i en dimma, känner oss så maktlösa och frustrerade. Att lita på läkare är inget som kommer naturligt efter allt vi fått gå igenom...

De försöker koppla in en kurator till Liz, men hon vill inte, vi blir lovade ett anhörigsamtal som aldrig blir av, det är en massa hyschande omkring oss och vi får en känsla av att all sjukvårdspersonal sitter inne med mer info än vad de vill säga. Vid nåt tillfälle kommer en läkare och berätta för Liz att "tumören kan vara godartad, men allt tyder på att den är elakartad" ...
Man vet inget om tumören, men det kan han kläcka ur sig tydligen!!
Man sätter in lugnande till Liz ...

Hon får åka hem för miljöombyte och börja sakta återfå krafter. Till slut piggnar hon till och vi börja få tillbaka vår goa lillasyster ... vi andas ut ett tag ...

Läkaren ringer och berätta att de i Lund nu tagit sig an hennes fall och att de har en plan och att det kommer gå snabbt nu ... äntligen tänker vi!
Planen är att hon ska ta vävnadsprov och njurfunktionstest i Lund, ta bort tumören, men för att kunna få bort den får hon räkna med att hennes ena njure plockas bort.
Liz är vid detta lag bara glad att de har en plan och att tumören ska bort, fort!

I ca 2 dagar var hon "tillbaka", med hjälp av sobril 3ggr/dag.
När hon äntligen börjat få en liten glimt av ro i kroppen, kommer nästa smäll...
Hon får en fruktansvärd smärta, kan knappt röra sig och syster Anna kör då in henne till akuten. Liz förklarar det som att det kändes som nåt gick sönder i henne. Efter läkaren undersökt henne, skickas hon med ambulans tillbaka till K-krona. Där ligger hon nu, fullproppad med starka smärtlindrande preparat i sprutform och via blodet. Smärtplåster har hon också. Hon kräker och kan inte äta, kan knappt stå upp och kissa gör hon knappt heller. De kollar henne med bladderscan för att vara redo att hjälpa henne om det är för mycket i blåsan. De har satt in näringsdropp och nu väntar vi IGEN!

Vi har haft lite kontakt med ansvarig sjuksköterska och förklarat för henne att vi vill få Liz till Lund snabbast möjligt. Men nu är vi där igen... förbannade helger!!!

Hon har nu också fått feber och urinprovet visade på socker och vita blodkroppar.

Nu är vi i dimman igen, allt känns så overkligt ...
Tusen miljoner frågor som ingen verka kunna svara på,
en lillasyster som bara bli sämre o sämre
att stå o stampa totalt maktlös...

Håll ut, bara några dagar till sen ska den bort, den nedrans tumören!!!

Snart älskade systeryster, snart blir du frisk igen, snart är du tillbaka.
Du är så stark och din kämpaglöd kommer aldrig slockna, det ska vi se till!!
Du är inte ensam, tvärtom, du har så många fina människor omkring dig, som bryr sig om dig, som tänker på dig och som stöttar och kämpar med  dig hela vägen ♥